Att använda kateter för att tömma blåsan är en urgammal metod. Till och med de gamla egyptierna, grekerna och romarna använde RIK. De första kända katetrarna var gjorda av metall (guld, silver eller järn) men också av trä. De kunde användas till mycket. Framför allt var det för att tappa urinblåsan, och vid urinstämma. Man kunde i vissa fall också ta till en kateter för att föra in droger i kroppen. Andra användningsområden var att skjuta undan blåssten.
Människokroppen har inte förändrats så mycket under årens lopp. Redan för tusentals år sedan var det viktigt att försöka minska skadorna på urinröret när katetern fördes in. För att minska friktionen smorde man in katetern med smör, olja eller mjukost! Med tiden tillkom det nya material att göra katetrar av, bland annat brons och bly samt djurtarmar. I början av 1800- talet kom de första gummikatetrarna.
…gjorde som vi gör idag
Ballongkatetern lanserades 1935, den löste problemet med att få katetern att ligga kvar, på plats. Under andra världskriget började man använda katetrar för att mäta urinmängden hos svårt skadade soldater.
I mitten av 1900-talet visade det sig att långvarig användning av kvarkateter ledde till avsevärda problem i form av urinvägsinfektioner, kroniska inflammationer och nedsatt njurfunktion. I slutet av 1970-talet fann man att RIK, alltså metoden att tömma blåsan med en kateter som förs in vid själva tömningen men tas bort omedelbart efteråt, är en skonsam tömningsform för människor med blåsproblem.