När Henrik föddes 1972 härjade influensan i Göteborg. När han var fem dagar gammal och precis skulle åka hem, slog den till mot BB-avdelningen. I två veckor låg Henrik medvetslös innan han till slut vaknade upp med en CP-skada.
Henrik har kraftigt nedsatt rörlighet i benen och kan, efter den senaste operationen, inte förflytta sig utan rullstol eller kryckor.
- Jag har haft föräldrar som har kunnat prata för mig, och de problem som har uppstått under årens lopp har alltid gått att lösa. Nu är jag vuxen, sambo och kan ta hand om mig själv. Men alla har inte haft det lika lätt, säger Henrik.
Verksamhetsledare för DHR
Han har alltid gått i vanlig skola och tog sin juristexamen vid Handels i Göteborg. Efter några år som utredare på Försäkringskassan fick han i mars 2004 tjänsten som verksamhetsledare för De Handikappades Riksförbund, DHR, i Göteborg.
Avdelningen har ca 1 000 medlemmar. Förhoppningen är att medlemsantalet ska öka.
- Vi vill knyta ännu fler medlemmar till oss. DHR behöver många medlemmar för att bli starkare, få inflytande och kunna påverka samhället.
Målet för förbundet är – nio miljoner medlemmar!
- Javisst, vi vill bidra till ett samhälle som fungerar för alla människor, oavsett förutsättningar. Det mår alla bra av. Därför borde alla vara med i DHR, säger Henrik.
Ökad uppmärksamhet för funktionshindrade
De senaste åren har, enligt Henrik, inneburit ökad uppmärksamhet för de funktionshindrade. Sakta men säkert sker en anpassning och de handikappade får förbättrade möjligheter att lämna sina hem och delta i samhället. Under hösten 2004 bidrog olympiaden i Aten ytterligare till att lyfta fram de handikappades behov och möjligheter.
- Göteborgs kommun har nyligen antagit en handikapplan som innebär att kommunen ska vara ”tillgänglig” senast år 2010. DHR är, tillsammans med andra handikapporganisationer, inbjuden till samverkanssamtal som förhoppningsvis ger oss större inflytande än vad vi haft någonsin tidigare, påpekar Henrik.
Går du med kängorna på dig inomhus?
Samtidigt som samhällets inställning till viss del förändrats till det bättre, innebär dagens ekonomiska nedskärningar stora svårigheter för de rullstolsburna.
Tidigare fick man till exempel från landstinget två rullstolar, en för att ha inomhus och en för utebruk. Nu sparar landstinget in på rullstolar och erbjuder bara en enda stol.
- Går du med kängorna på dig inomhus, frågar Henrik retoriskt?
Dessutom måste de rullstolsburna som utövar någon form av idrott själva bekosta den extra rullstol som ofta är nödvändig för att kunna idrotta.
- Skillnaden mellan en standardstol och en träningsstol är som mellan att springa i träskor eller i gymnastikskor.
Träningsstolen måste vara konstruerad på ett sätt som ger ökad stabilitet och smidighet.
- Om fler fick tillgång till bra träningsstolar, skulle de kunna idrotta och röra på sig mer, må ännu bättre och kanske inte behöva lika mycket sjukgymnastik. Det skulle innebära en ekonomisk vinst för samhället.
Så det finns många arbetsuppgifter för Henrik Ehrlington att ta tag i. Men han står fast vid sin övertygelse om att sträva mot ett samhälle anpassat för alla människor, särskilt dem med funktionshinder.